Orientexpressen

Jag satt precis och kollade på foton från i somras när jag insåg att det fanns väldigt många bilder på mat, framförallt från när en kompis och jag tågluffade ner till Istanbul. Detta berodde främst på min kompis besatthet av att ta foto på all mat, ju finare restaurang desto viktigare var det att maten förevigades. Därför tänker jag nu göra en liten serie om maten vi åt under resan. Hoppas ni blir lite inspirerade. Vår första middag åt vi i Hamburg där vi gjorde en blixtvisit innan vi hoppade på nattåget till Wien.

 

Vi åt på en restaurang där man mer eller mindre själv fick komponera sin maträtt och så tillagades den framför näsan på en. Jag har ätit på en likadan restaurang i Berlin så jag misstänker att det är någon sorts kedja, men eftersom det var över ett halvår sedan så har jag givetvis glömt bort namnet (om jag nu någonsin visste va de heter). Eftersom vi inte visste när vi skulle få mat nästa gång valde vi båda pasta.

 

Nästa morgon fick vi frukost på sängen någonstans vid den österrikiska gränsen, men Anna lyckades spilla ut sitt te över våra kupékamrater så vi kom inte på idén att fotografera den.

Gott nytt år!

Nyår har alltid gjort mig lite vemodig. Jag har aldrig sett det som början på något nytt utan snarare ett slut. Men det är kanske bara jag som inte tycker om när tiden går. Jag har trots allt haft åldersnoja sedan jag var åtta år och man inte fick leka i bollhavet på McDonalds längre. Oavsett om det är en början eller ett slut så får man en faslig massa god mat.

Till förrätt fick vi toast med champinjon och hummer vilket var utsökt och jag åt mig givetvis mätt redan här. Det är tur att nyårsafton är en så lång kväll så man hinner pausa lite mellan rätterna.

Huvudrätten bestod av oxfilé med potatis och murkelsås. Jag är lite rädd för svampar, och murklor är som bekant extra farliga, så jag avvaktade lite med såsen till dess jag såg att mina bordskamrater överlevt förta tuggan.

När det var dags för efterrätten hade vi alla på något oförklarligt vis lyckats förflytta oss från bordet till soffan. Men det gjorde ingenting eftersom det var panna cotta med hallon. Vanligtvis brukar jag servera det i cognacskupor, men idag räckte inte kuporna till så jag fick dyka längst ner i min hemgiftskista och dra fram farmors färgglada glas från Venedig. Om ni anstränger er kan ni äve skymta ett gult och ett grönt glas i bakgrunden.

Föra året hade jag som nyårslöfte att inte äta något godis, vilket jag faktiskt lyckats hålla. Så idag fick jag ta igen ett helt års godiskonsumtion, men om jag ska vara ärlig var det inte särskilt gott. Kanske skulle ta ett år till?

God Jul!

Julen är enligt mig den bästa tiden på året. Därför burkar jag tjuvstarta lite. Det har någon gång hänt att pepparkakorna och glöggen har åkt fram redan i september. Vad som gör julen så rolig är egentligen lite svårt för mig att beskriva. Det är inte maten, för den är egentligen inte vidare god och man äter alltid alldeles för mycket. Och det är inte heller alla julklappar (även om jag inte skulle gå så långt som att kalla dem onödiga). Det är helt enkelt att det är jul. Julen är.

Men eftersom detta trots allt ska handla om mat så tänkte jag att jag kunde berätta vad på julbordet som är min favoriträtt och det är helt klart ägg och sill. Jag är inte så modig att jag provar mig på olika sorters sill utan det brukar bli löksill. Kanske lite senapssill när man känner sig wild, men det inträffar inte så ofta på julen.

Ni får ursäkta dateringarna på fotona. Det var nämligen så att jag i ovan nämnda, icke onödiga julklapp fick en kamera (Canon något-något) och jag insåg helt enkelt inte att datumen var påslagen förrän jag stoppade in minneskortet i datorn i morse. Hoppas ni kan ha överseende med det.