Lunch

När jag var på väg hem från en runda på stan (på jakt efter mandelmjöl för att göra lika fina makroner som de på Ladurée) såg jag i fönstret till ett café en skylt som sa att de firade ett år och därför sålde surdegsbröd för tio kronor. Min mage kurrade så jag gick in och köpte ett bröd med oliver.

På ena mackan hade jag camembert och på den andra hade jag lufttorkad skinka, tomat och lite italiensk krydda. Låter inte det som en god lunch så säg vad gör.

Raclette

Raclette är en sorts ost från Schweiz som man smälter innan man äter den. När jag flyttade hem från Bern fick jag med mig ett litet raclettejärn hem; ett litet reseraclettejärn (för den som har allt!) och kunde inte bärga mig att få testa det. Det går att göra raclette även utan ett speciellt järn, det krävs bara lite mer snits då.

Tillsammans med osten serverade vi potatis, cornichons, syltlök, salami och ruccola. Oroa dig inte för att du inte ska bli mätt, de tjocka ostskivorna är väldigt mättande och går att köpa i större mataffärer.

En guete!

Paris

Är det någon mer än jag som börjar upptäcka ett mönster här? Alla inlägg utgår från en viss stad. Hur som helst var jag i Paris förra veckan och där åt vi givetvis mängder med god mat. För att klara av det oundvikliga började vi med att äta crêpes med banan och nutella på ett café vid Seine. Därefter tänkte vi gå på Centre Pompidou och kolla på modern konst, men det visade sig vara stängt på tisdagar (vet de inte att det är måndagar museum ska vara stängda?!) Istället gick vi på Musée d'Orsay och kollade på lite mindre modern konst.

Vår andra dag bestämde vi oss för att cykla till Versailles. På nätet stod det att det bara var 16 km dit och bara en brant backe. Det visade sig vara ett illa formulerat sätt att säga att det var en 16 km lång backe. När vi kom fram fick vi i alla fall äta den väldigt franska picknicken vi hade tagit med oss.

Första dagen hade vi försökt äta på en äkta fransk restaurang men bara hittat ett ställe fyllt med turister som serverade överstekt fisk ändrade vi vår strategi andra kvällen och bestämde att parisare har tröttnat på fransk mat och äter bara italienskt. Vilket visade sig inte vara en fullt lika förhastad slutsats som det verkar.

På vår lista över saker att göra stod "Äta makroner på Ladurée". Man måste ju trots allt smaka hur de där makronerna ska smaka. De smakade ungefär som mina egna, men de såg betydligt finare ut. Hur får de dem så släta och jämna?

Eftersom frukost i enlighet med gammal fransk hotelltradition inte ingick i priset och kostade som ett mindre chateau åt vi frukost ute, vilket var betydligt trevligare. Inte så långt ifrån vårt hotell hittade vi en gata fylld med boulangerier som vi omedelbart dubbade vår frukostgata (bland de oinvigda går den under benämningen rue montorgueil).

Även sista kvällen blev det italienskt, på Little Italy Caffé. Personalen var väldigt förvirrade och bytte hela tiden plats på saker och personer, men det gjorde ingenting för maten var så god. Jag klarade otroligt nog av att äta upp hela min portion med pasta i gräddsås med champinjon och tryffel.

Au revoir Paris!

Karlshamn

Under sommaren har jag varit bosatt uppe i Blekinge eftersom jag blev erbjuden ett sommarnotariat i Karlshamn. Då det bara var under knappt två månaders tid bodde jag hos en dam med tre katter. Eftersom jag inte är van vid att ha djur i huset blev jag lite överraskad när jag en morgon vakande av att en av katterna drack ur vattenglaset på mitt nattduksbord.

Eftersom jag både arbetade heltid och dessutom skrev en uppsats på kvällarna hade jag inte så mycket tid för matlagning utan försökte hitta på lite enklare rätter. En av dem var sparris med serranoskinka. Även i detta fallet försökte katten äta upp den för mig.

När min uppsats äntligen var klar fick jag tillfälle att upptäcka Blekinge lite. Jag kan verkligen rekommendera att paddla kajak i skärgården. Däremot kan jag inte rekommendera att cykla mountainbike utan mountainbike.

Caneloni fylld med ricotta, spenat och skinka. Man blir sådär härligt kladdig av att blanda samman sakerna gojan och försöka trycka in den i pastan.

Världens bästa frukost! Yoghurt, färska blåbär och müsli (vilket btw är ett schweiziskt ord). Eftersom jag i Bern hade vant mig vid att ha gott om plats för mig själv hade jag lite svårt för att dela badrum, därför gick jag upp lite tidigare (jag vet, vansinne!) för att undvika morgonruschen och hade sedan gott om tid på mig att äta frukost innan jag gav mig av till jobbet. På något vis lyckades jag ändå aldrig komma i tid.

Bern

Under våren har jag varit bosatt och praktiserat i Bern. Jag hade tänkt mig att det skulle vara ett utmärkt tillfälle att arbeta på min blogg - när jag för första gången skulle bli tvungen att laga min egen mat. Men så blev inte fallet, jag hade helt enkelt för mycket annat för mig. Men det blev en hel del god mat (kanske inte alltid tack vare mig), så här kommer lite bilder.

Jag umgicks en hel del med några personer från övriga Norden och vi lagade ofta mat tillsammans på kvällarna. Här gör vi en wok hemma hos Birgitte.

Tydligen måste man som svensk kunna laga köttbullar, för snart började andra kräva att jag skulle lära dem att laga det. Det var ganska intressant att lära ut något som man aldrig tidigare har gjort själv, men jag tror det gick ganska bra.

Ok, så inte direkt mat, men visst är det vackert? Schweiz är ett otroligt naturskönt land och överallt har man nära till naturen. Kommer verkligen sakna att bara kunna ge sig iväg på en söndagsutflykt för att åka skidor i Alperna eller ha picknick vid Genèvesjön.

Varje månad skickade Sveriges ambassad ut ett kulturbrev, med all Sverige-relaterad kultur som fanns i Schweiz. Varje kulturbrev avslutades med att någon kom med ett litet tips och min sista månad i Bern blev jag ombedd att skriva detta tips och skrev då om mitt recept på kladdkaka. Jag misstänker lite att de hade en baktanke när de bad mig skriva detta, de insisterade nämligen på att de inte kunde publicera tipset utan att först provsmaka kakan.

På min födelsedag tog jag med mig en jordgubbstårta till jobbet. Det var nog den jobbigaste tårta jag någonsin bakat, jag hade nämligen ingen elvisp utan fick vispa grädden för hand och när jag gav upp efter en halvtimmes vispande var den fortfarande rinnig. Men tårtan blev ändå uppäten :)

Busenkelt och väldigt gott recept.

Stek en hackad purjolök

Tillsätt skivade champinjoner

 Lägg i någon form a skinka i mindre bitar

Häll över matlagningsgrädde och krydda med soja och svartpeppar

Servera med pasta och gärna lite färsk basilika!

Midsommar

Hittade denna härliga bild från matbordet på midsommar. Visst ser det underbart ut när solen tittar fram för en sekund?

Orientexpressen - Istanbul

I Istanbul hade vi vissa problem att hitta till vårt hotell. Vi hade adressen men ingen karta och att hitta i Istanbul utan karta var lite svårare än vad vi hade trott att det skulle vara. Till råga på det så hade vi på väg till Istanbul träffat några vänliga själar som hade varnat oss hur farligt det var för unga flickor att tala med främlingar i Istanbul - alltså kunde vi inte fråga någon om vägen! Efter att ha kastat oss framför fötterna på några andra turister blev vi däremot upplysta om att lokalbefolkningen var väldigt hjälpsam och till slut hittade vi till hotellet.

Första kvällen var vi ganska trötta eter den långa bussresan och orkade bara vandra cirka hundra meter från hotellet, men där hittade vi en mysig restaurang som serverade en svampgryta med den något ovanliga blandningen bulgur och pommes.

Nästa morgon serverades vi frukost uppe på hotellets takterrass. Bröd med fetaost, oliver och lite annan frukt och grönt. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i oliver, men sedan denna frukosten älskar jag dem.

Såhär såg utsikten från takterrassen ut. Frukosten serverades av en liten, äldre man som talade lite mer engelska än vad jag talar turkiska, men han log hela tiden, trots att han verkade driva hela hotellet på egen hand - all annan personal verkade alltid titt på TV när vi såg dem.

Vår andra kväll i Istanbul åt vi på "restauranggatan". Än en gång blev det vegetariskt - pasta och grönsaker. Nästa dag när vi passerade förbi samma ställe igen ropade de från restaurangen bredvid "ni åt där igår då får ni äta här idag!" Jag vet inte om det var vi som gjorde ett ovanligt starkt intryck på dem, eller om de bara var väldigt duktiga på att komma ihåg ansikten. Jag önskar jag var lika duktig på ansikten.

Överallt körde äldre herrar runt med kärror med frukt och bär som man inte kunde låta bli att handla från. Vissa av frukterna vet jag inte ens vad det var för något.

Sista kvällen i Istanbul, och på vår resa, åt vi traditionell turkisk mat, tror jag, för om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad det var. Men efter maten serverades vi i alla fall traditionellt äpplete.

Under våra dagar i Istanbul hann vi med ganska mycket: Topkapipalatset, Hagia Sofia, blå moskén och det sjunkna palatset. Vi hann till och med en snabb runda till Asien där vi åt glass, och på så vis skulle jag nog vilja beskriva Istanbul, som en blandning av Europa och Asien.

Orientexpressen - Sofia

Tåget mellan Sofia och Istanbul var det enda vi inte hade bokat i förväg, detta hade inte varit möjligt eftersom de inte var anslutna till SJ:s bokningssystem. Därför stod detta överst på vår lista när vi anlände till den bulgariska huvudstaden klockan sju på morgonen. Föreställ er vår förskräckelse när vi blev upplysta om att en tunnel rasat in och att nästa tåg gick om en månad.

Dessa nyheterna kan ha påverkat vår inställning till Sofia något. I vår uppfattning finns det bara en sevärdhet i hela Sofia: St. Alexander Nevski katedralen. Vi hade dessutom svårt att hitta någonstans att äta och i slutändan blev detta pizza (jag ska beskona er från dem bilderna). VI kunde inte ens hitta något snabbköp att handla frukt i och lagom tills vi hade gett upp kom vi till torget och insåg att vi nog hade missförstått Sofia lite.

På något vis hade vi lyckats, utan att kunna kommunicera på något språk boka två (eller möjligtvis fyra) platser på en buss till Istanbul följande morgon. Vi var lite oroliga att vi skulle spendera nio timmar på en buss utan luftkonditionering i sällskap av kvinnor med sjal på huvudet och höna i knäet. Bussen visade sig ha luftkonditionering, personliga TV-apparater och en "bussvärdinna" som serverade oss kakor och kaffe. Och hönsen lyste med sin frånvaro.

Orientexpressen - Belgrad

Vi var något skeptiskt inställda till Serbien och Belgrad. Jag hade precis läst Snabba cash och var övertygad om att alla serbier var råbarkade maffiosos. Detta visade sig inte riktig vara fallet, utan alla vi träffade på var osedvanligt trevliga och hjälpsamma. Detta kan jag intyga eftersom vi fick be om väldigt mycket hjälp. Vår snälle hotellreceptionist hade försett oss med en karta med latinska bokstäver, problemet var bara att alla gatuskyltar var skrivna med kyrilliska bokstäver.

Vad som kallades serbisk baguette var överraskande likt vad övriga världen troligtvis hade beskrivit som en italiensk baguette. Oavsett varifrån den kom var det en god frukost.

Middagen bestod av traditionella cevapcici i bohemkvarteren Skardilja.

Nästa dag var det nästan 40 grader varmt, och då är det inte roligt att turista i en stortstad så vi spenderade större delen av dagen med att slappa i parken Kalemegdan. Där hittade vi bland annat en festival och den här söta lilla kyrkan.

På kvällen besökte vi en fransk restaurang och åt där pasta med grönsaker.

När vi stod och skulle växla tillbaka våra sista serbiska slantar på vårt hotell (Forex tar inte serbiska pengar)  fick vi syn på tiden och upptäckte till vår förskräckelse att vårt tåg till Bulgarien skulle gå om bara tio minuter. Som tur var bodde vi precis vid stationen så vi lade våra gigantiska ryggsäckar och benen på ryggen och sprang mot stationen. När vi kom dit kunde vi inte lista ut vilket tåg vi skulle hoppa på, men några amerikaner som vi hade lärt känna tidigare fick syn på oss och hjälpte oss hitta rätt - i sista stund. Väl på tåget upptäckte jag att jag hade tappat min plånbok i uppståndelsen, vilken - ve och fasa - innehöll mitt jojo-kort!

Orientexpressen - Budapest

Dagen innan avresa hade vi fått veta att vårt otroligt coola vandrarhem i Budapest som var inhyst på en båt hade tvingats stänga på grund av översvämning. Istället skulle vi får bo på ett hotell som visade sig inte vara fullt lika coolt, men detta kompenserade lyxen, så vi bestämde oss för att inte klaga.

När vi något försenade anlände till Budapest var vi helt inställda på Gulasch i mängder, men vi lyckades med stordådet att inte äta någon paprika alls under vår tid i Ungern. Första dagen fick vi ett infall och köpte biljetter till operan, vilket resulterade i att vi fick rusa hem till hotellet för att duscha och byta om och lyckades på något vi glömma bort det där med kvällsmat. Som tur var påminde min mages kurrande oss om detta lagom till pausen innan andra akten och vi åt oss mätta på kaviarsnittar.

Operan var väldigt spännande, i alla fall de delar jag uppfattade. Det hela komplicerades något av att de sjöng på italienska och textningen var på ungerska. Min italienska är marginellt bättre än min ungerska. I den språklig förvirringen lyckades vi inte uppfatta att vår balkonggranne var engelsk och tilltalade oss på engelska och inte ungerska förrän halvvägs genom kvällen. Engelska kan vara ett väldigt svårt språk att förstå när man tror det är ungerska.

 

Ravioli med spenat och ricotta,

Dagen efter kom vi faktiskt ihåg middag och även om vi var omgivna av turister på restaurangen smakade det faktiskt väldigt gott. Även om vi var väldigt mätta efter detta bestämde vi oss för att gå på Café New York. Ni får ursäkt den dåliga bildkvaliteten, det var lite svårt att fota i smyg när servitörerna hela tiden kom förbi för att fråga om vi önskade något mer. Men Anna var ihärdig och betonade att ju finare restaurangen är desto viktigare är det att föreviga den vackra maten.

Anna blev så förtjust i Sachertorte att hon beställde det här med..

Jag valde istället ett rulltårtskonstverk med jordgubbe på toppen.

Efter allt ätande begav vi oss till stationen för att ta midnattståget till Serbien.

Orientexpressen - Wien

Sakta men osäkert uppdateras bloggen. Jag har en faslig massa bilder att ladda upp, men jag får ju avsluta vad jag har påbörjat, så här kommer del två av Orientexpressen. Efter den långa tågresan och ännu längre natten (jag undrar om jag överhuvudtaget sov en timme) var i alla fall inte jag särskilt nyfiken på Wien måste jag erkänna, men vi hade en lista att klara av så vi satte i gång. Överst på listan stod givetvis Sachertorte.

Efter en faslig massa konst och vackra gamla byggnader hade vi gjort oss förtjänta av lite middag. I och med det väldigt varma vädret kände vi oss inte frestade att testa det Österrikiska köket utan valde istället en asiatisk restaurang. Tro det eller ej, men detta var det enda ställe där de faktiskt förstod min tyska, så jag kände en stor enighet med den asiatiska servitrisen som inte heller hade tyska som modersmål.

Anna valde sushi.

Och jag en sallad med groddar.

Efter en dag i Wien var vi faktiskt ganska nöjda, vi hade trots allt inte tagit med våra balklänningar, så vi bestämde oss för att göra en endagsutflykt till Slovakien och upptäcka Bratislava. Resan tog bara en timme och var otroligt smidig, men när vi kom fram till stationen blev vi lite chockade; så långt vi kunde se fanns bara gråa kontorsbyggnader. Efter en stund lyckades vi dock lista ut att detta inte var centrum och efter en promenad in till stan visade Bratislava vara en fantastiskt mysig stad och vi dubbade den omedelbart till Nya Prag. Vi hittade även en bekant figur där. Man hade rest en staty av H. C. Andersen då han efter att besökt staden ska ha beskrivit den som en riktig sagostad.

Kan varmt rekommendera en weekend i Bratislava (och om du inte gillar det kan du ju alltid göra motsatsen till vad vi gjorde och åka över till Wien).