Vår andra dag bestämde vi oss för att cykla till Versailles. På nätet stod det att det bara var 16 km dit och bara en brant backe. Det visade sig vara ett illa formulerat sätt att säga att det var en 16 km lång backe. När vi kom fram fick vi i alla fall äta den väldigt franska picknicken vi hade tagit med oss.
Första dagen hade vi försökt äta på en äkta fransk restaurang men bara hittat ett ställe fyllt med turister som serverade överstekt fisk ändrade vi vår strategi andra kvällen och bestämde att parisare har tröttnat på fransk mat och äter bara italienskt. Vilket visade sig inte vara en fullt lika förhastad slutsats som det verkar.
På vår lista över saker att göra stod "Äta makroner på Ladurée". Man måste ju trots allt smaka hur de där makronerna ska smaka. De smakade ungefär som mina egna, men de såg betydligt finare ut. Hur får de dem så släta och jämna?
Eftersom frukost i enlighet med gammal fransk hotelltradition inte ingick i priset och kostade som ett mindre chateau åt vi frukost ute, vilket var betydligt trevligare. Inte så långt ifrån vårt hotell hittade vi en gata fylld med boulangerier som vi omedelbart dubbade vår frukostgata (bland de oinvigda går den under benämningen rue montorgueil).
Även sista kvällen blev det italienskt, på Little Italy Caffé. Personalen var väldigt förvirrade och bytte hela tiden plats på saker och personer, men det gjorde ingenting för maten var så god. Jag klarade otroligt nog av att äta upp hela min portion med pasta i gräddsås med champinjon och tryffel.
Au revoir Paris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar