Orientexpressen - Belgrad

Vi var något skeptiskt inställda till Serbien och Belgrad. Jag hade precis läst Snabba cash och var övertygad om att alla serbier var råbarkade maffiosos. Detta visade sig inte riktig vara fallet, utan alla vi träffade på var osedvanligt trevliga och hjälpsamma. Detta kan jag intyga eftersom vi fick be om väldigt mycket hjälp. Vår snälle hotellreceptionist hade försett oss med en karta med latinska bokstäver, problemet var bara att alla gatuskyltar var skrivna med kyrilliska bokstäver.

Vad som kallades serbisk baguette var överraskande likt vad övriga världen troligtvis hade beskrivit som en italiensk baguette. Oavsett varifrån den kom var det en god frukost.

Middagen bestod av traditionella cevapcici i bohemkvarteren Skardilja.

Nästa dag var det nästan 40 grader varmt, och då är det inte roligt att turista i en stortstad så vi spenderade större delen av dagen med att slappa i parken Kalemegdan. Där hittade vi bland annat en festival och den här söta lilla kyrkan.

På kvällen besökte vi en fransk restaurang och åt där pasta med grönsaker.

När vi stod och skulle växla tillbaka våra sista serbiska slantar på vårt hotell (Forex tar inte serbiska pengar)  fick vi syn på tiden och upptäckte till vår förskräckelse att vårt tåg till Bulgarien skulle gå om bara tio minuter. Som tur var bodde vi precis vid stationen så vi lade våra gigantiska ryggsäckar och benen på ryggen och sprang mot stationen. När vi kom dit kunde vi inte lista ut vilket tåg vi skulle hoppa på, men några amerikaner som vi hade lärt känna tidigare fick syn på oss och hjälpte oss hitta rätt - i sista stund. Väl på tåget upptäckte jag att jag hade tappat min plånbok i uppståndelsen, vilken - ve och fasa - innehöll mitt jojo-kort!